Tee's Rants
My rants, my blogs if you will, are hardly added at a regular schedule. I write if I feel I have something to say. I'll try to keep them coming once in a while though.
Posted: October 14 2005, 22:40
Då förändrades mitt liv inom loppet av en minut. Från att ha haft en yngre bror, till att vara enda barnet. Det värsta är att man inte vet vad man har förrän det försvinner.
Jag kan inte påstå att vi har varit särskilt nära varandra. Vi var alldeles för olika under tonåren. Men det hade verkligen ändrats under de senaste åren. Vi började ta igen allt och komma över gammalt groll. Ett halvår innan flyttade han bara 500 meter ifrån mig. Inte för att det utökade besöken, men jag visste att han var där. Det var hans första egna lägenhet också, som han knappt hann utnyttja.
Alla undrar fortfarande vad som hände de där sista minuterna. Varför åkte han inte de sista 300 meterna hem och gick och lade sig? Varför hamnade han istället 3 kilometer bort på en skogsväg som inte en kotte åker mitt i natten? Varför var trädet tvunget att vara precis där? En sekund åt det ena eller det andra hållet kunde ha betydit skillnaden.
Vi var till graven idag med mamma och pappa. Många av hans vänner hade redan hunnit före oss. Det var riktigt rörande att se hur mycket han fortfarande betyder för dem. Jag har gått hela dagen och återupplevt varenda timme av den dagen förra året. Inte speciellt svårt heller, eftersom jag befinner mig i samma situation som då just nu, praktiserandes på en förskola. Men då som nu så har barnen ovetandes varit en stor del i min bearbetning av alltihop.
Jag var rätt samlad vid graven trots allt, men när mamma berättade att hon har samma drömmar om honom som jag har, då rann tårarna nerför mina kinder. Pappa verkade rätt samlad också, även om jag vet att han fortfarande tar allt hårt, han är nog den av oss tre som mår värst.
Men jag försöker se ljusglimtar med vad som hände. Jag tror att alla som kände honom har fått sig en tankeställare. Att man behöver inte vara gammal för att dö, man kan lika gärna vara 21 med hela livet framför sig. Jag hoppas att hans död inte varit helt förgäves ifall den fick hans vänner att se på sina egna liv med nya ögon. Att ta tillvara på de tillfällen man har.
Jag ser saker så nu. Visst har jag fortfarande problem, men de verkar inte längre lika oöverkomliga. So what om man får en månad utan pengar, det är inte hela världen. Jag har även lyckas återuppta kontakten med några gamla barndomsvänner och jag är mer öppen för nya vänner. Jag är inte lika rädd för att bjuda på mig själv. Ett stort steg för någon som brukade vara blyg och i bakgrunden.
View comments
Tanli has posted 7 rants so far.